Marita Andersson, Du var som en mamma för mig.. du fanns alltid där när jag behövde dig.. du lyssnade och tröstade.. det fanns ingen annan som du Marita. vi träffades när jag började förskolan, Samtidigt som Anton, vi hade samma hylla han och jag.. jag kände på mig att det var något speciellt med han.. när jag och anton hade nån stund man hade på förskolan då vi skulle rita en sak och visa upp den för alla andra. Jag visade upp en " cross " sen vare massa andra som ritade töntiga grejer. Då var det anton som skulle visa.. Han hade gjort en EXAKT lika dan " cross " som jag..  då visste jag.. på något sätt att det var min allra bästa vän. Du gav mig kärlek Marita, Du gav mig allt..